Nu har vi flyttat

Till: http://hem.bredband.net/kicme/

Designen kommer troligtvis ändras lite därefter.

Jättevälkomna in!



Ni som länkat till oss tidigare får också väldigt gärna uppdatera länken :)

Jaaaaa! Den har redan kommit...

...Leos nya, fina sele! Jag har inte sett "underverket" själv ännu eftersom jag jobbar (suck), men Tomme säger att ett paket ligger och väntar hemma. Galet vad jag längtar hem nu så vi får testa den. Och snabbt gick det, som tusan!

Världens sötaste 4åring!



Grattis "lillmonster" till dina 4 stora år!
Lite knäpp ibland, och lika tjurskallig som sin matte,
men fortfarande världens bästa tjurskalle!

Och ikväll ska du få tugga på ett grisöra!


edit: [22:20] Som utlovat...



Härlig dag!

Fint väder som hade varit ännu finare utan blåsten. Efter första promenaden satt vi en stund på bryggan och fiskade. (Jajjemen, husse har köpt sig ett spö!) Men vi bestämde oss att gå in innan vinden puttade ner oss i vattnet. Till middag blev det grillade hamburgare på stugan med mamma, Bocke och lillebror. Där Leo självklart fick tillfälle att leka lite med Sally. Och efter middagen tog vi en promenad till Mohem för att äta glass och bara njuta lite i solen!
Håller tummarna för att det är lika fint imorgon, så vi kanske till och med stannar på bryggan länge nog för att få napp!



Vackra Morgon

Dimman ligger över spegelblankt vatten.
Solens strålar, som precis tittar fram vid trädtopparna,
når igenom och reflekteras på den stilla ytan.
Daggen ligger kvar på bladen, nu också på nosen.
De enda ljuden kommer från fåglarnas livfulla kvitter
och tassarna som trippar fram i det blöta gräset.

Iakttagelser av ett pucko på hundpromenad klockan 03:30.



Hundus Idiotus -är du också drabbad?

I senaste uppslagsboken Västvärldens sjukdomar fanns en beskrivning av den allmänt förekommande sjukdomen Hundägande.

Hundägande, latin - Hundus Idiotus, är en sjukdom med ett långdraget förlopp. Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället. Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig.
Långtidsstudier har visat att tillfrisknadsprocenten är låg.

Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen hund. Många gånger med en diffus bakgrund. Sjukdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund. Då ses de ute i vilket väder som helst, till och med hagel och drivis, under bästa sändningstid på TV, vandrande omkring ute på gatorna likt zombies med sina hundar.

Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg från högröd till en blåaktig nyans vilt skrikande 'kom hiiit?

Erfarenheten säger att man ej bör försöka få kontakt med den något hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.

Annars ses hundägaren ofta stående i gatukorsningar och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare, trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats.

Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare i plast (med inbygd pip vid tryckningar) för att slå in i ett vackert omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri spara till exempel till jul. Då tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en begripligt nog -oförstående hund. Stor tid och möda läggs alltså ofta ner på presenter vid jul, hundens födelse- och eventuella namnsdag.

I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. Tidigt på morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck med extra kaffetermos, ryggsäckar, små fällbara tältstolar, hundfilt, hund/ar, sömniga ungar samt motsträvig livspartner. Efter varierande antal timmars bilkörning tillbringas dagen oftast enligt följande exempel:

Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt tittande på¨andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de själv ett par varv och får då olikfärgade plastband, som de visar ibland glädje, ibland besvikelse över. Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15 öre. Uppskattade utgifter under en sådan dag är mellan 500 - 800 kronor.

Det finns även andra symptom, som till exempel när patienten ses springa omkring i skog och mark, med ett långt snöre mellan hunden och sig själva (vilket verkar som ett bättre sätt än att ensam springa omkring med ett tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en pinne, kan stor glädje och tillfredsställelse ses hos patienten.

Behandling:
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandlingen kan vara resultatlös. För största möjliga chans att bota en person som drabbats av hundägande, bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet.
Omyndigförklarande är ej att rekommendera, trots att det har varit vanligt fram till våra dagar. Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande. Då de i regel är ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle.

Är du en riktig hundmänniska?

Här kommer en lista på tecken som kan avslöja dig!


DU VET ATT DU ÄR EN RIKTIG HUNDMÄNNISKA NÄR -
  • du har fler koppel, hundsovplatser, leksaker och burar än du har hundar...
  • du träffar andra hundägare och du minns hundarnas namn, stamtavla och smeknamn på en bråkdels sekund. Däremot vet du knappt vad ägaren i fråga heter eller hur många barn vederbörande har...
  • det första folk frågar dig om ni träffas på stan är hur hundarna mår...
  • du inte tvekar en sekund att dela din glass med en hund...
  • 90% av tiden du är ute på nätet tillbringas på diverse hundsidor...
  • du har massor av foton på alla hundar du haft genom åren. Bilderna finns på kylskåpet, i plånboken, inramade på väggarna m.fl. ställen. Inte ett enda kort på dig själv, vänner eller familj...
  • du ska stoppa ner handen i fickan får du alltid upp svarta påsar, hundgodis och grus. Detta oavsett vilka kläder det gäller...
  • det är hundhår och dreggel på alla dina kläder. Även de nytvättade...
  • du har stenkoll på hur fort dina respektive hundars klor växer och hur de bäst hålls snygga men har själv aldrig varit i närheten av manikyr...
  • du glömmer aldrig bort hundens födelsedag, men din egen bröllopsdag eller mannens namnsdag försvinner lätt...

Såhär ser en trött hund ut


För att inte tala om blöt...

Matte på jobbet från 9:15-18:15 och husse på fotboll hela dagen. Trist. Men då blev det en cykeltur till mormor och morfar i morse där Leo har fått bo under dagen. (Ca. 4-5 km dit.) Och med morfar fick han följa ut till stugan där Sally fanns att leka med. Inte illa! Då jag slutade jobba 18:15 hade Tomme redan börjat för en halvtimme sen. Usch. Men då var det bara att hämta Leo och cykla 4-5 km till, med promenad som upp- och nervarvning förstås. Och 5 minuter hemifrån börjar det snöregna! Tur att Leo var så himla duktig bredvid cykeln att jag inte ens brydde mig om vädret!

Elaka matte

Jag har just råkat klippa Leo i pulpan för första gången någonsin. På första klon också! Tur att jag har så cool hund så han ändå lät mig klippa ner alla resterande efter det. Han ställde sig upp, snurrade två varv så han blodade ner halva golvet, lade sig sedan igen. Lugnt och fint och viftandes på svansen precis som ingenting. Han är en klippa! Och en papperstuss gjorde susen.

Från och med nu har jag lärt mig att värma upp varje gång på de vita snälla klorna. Inte på en svart!



Jag - en Jack Russel terrier

Jag hittade ett roligt test hos My.
Vilken hund är du?

Och jag kan väl inte förvånas över att jag blev en terrier!? Ha ha!

Här är mitt resultat:
image61
Jack Russel terrier
Jack russel terriern är en alert och livlig hund. Den kräver uppmärksamhet och har ett stort aktiveringsbehov. Den är lättlärd och lär sig ofta tricks snabbt. Älskar att vara utomhus. Jack Russel terriern är en glad, stolt, lojal och intelligent hund, men den kan också vara mycket envis och lite väl självständig. Jack Russel terriern är mycket hund i liten kropp. Ettrigheten och orädslan gör dem ibland aggressiva mot andra hundar och de drar sig heller inte för att utmana mycket större hundar eftersom de har lite problem med sin egen kroppsuppfattning. Den älskar att arbeta, men det måste vara rolig sysselsättning annars blir det trist och tråkigt något som den kompenserar med att hitta på egna aktiviteter som kanske inte alltid uppskattas av matte och husse.

Hmm... hur ska vi tolka detta?


Jag måste också säga att jag gillar resultatet av veckans röstning hittils! Eller kan det bero lite på att terrierälskare är de mest trogna läsarna till en terriers blogg? Njäääe, jag väljer att tolka resultatet som pålitligt ;)

Slöa

image50
Nu har verkligen träningen legat på latsidan under helgen. En av orsakerna kan mycket väl vara en sjuk och trött matte. Så vi har mest bara ägnat oss åt vanliga "tråkiga" promenader med fortsatt nötande av kontaktträning, vilket har gått super! Leo har även fått springa och busa lite mer fritt då jag inte varit så himla rolig de här dagarna.

Och vårt snygga partytrick "Upp med tassarna" - "PANG" måste vi backa lite i har jag märkt. Jag försökte för ett par dagar sen att sikta på honom och ropa upp med tassarna, varpå Leo direkt faller platt på golvet. Den lilla odågan har lärt sig att godiset inte kommer förens han dött ordentligt, så nu genar han genom att hoppa över det första steget med tassarna. Men söt är han! :)




Det hände igen!

Någon kanske minns att jag och Leo en gång problemfritt passerat en gubbe och hans tvä hundar. En Golden och en liten terrier. Vi mötte denna trio igen igår kväll. Terriern morrade igen. Och Leo passerar klockrent, vred bara lite på huvudet och struttade vidare. Med andra ord stämde det sistnämnda, träningen har gett resultat!

Denna gången hälsade gubben och jag på varandra. Och vanligtvis blir Leo som tokig av hälsande människor. Då vill ju hann också springa fram och säga hej förstås. Men nu hade han väl ögonen på något annat :) Bra gick det i alla fall! Det där lilla gänget är perfekta att möta på promenaderna!

Om jag ska vara ärlig så ler jag ganska stort inombords då andra hundar drar/morrar åt Leo. På något sätt känns det bättre att för en gångs skull inte själv vara den som står stadigt och med båda händerna i fast grepp om kopplet. Och även förutom med just de här tre så känns det som att möten på senaste tiden bara gått bättre och bättre.

Leo ligger på + nu!


Vi är nu också i process att byta foder till Royal Canin 4800, som innehåller lite mer fett och protein. Han får 50/50 i några dagar så han vänjer sig lättare. Hoppas bara att det faller vår kräsna knähund i smaken! Jag får återkomma senare med rapport över hur det går.

image42

Arg gubbe med arg hund

Var just på väg in efter träning med långlina. Och en gubbe med väldigt "ivrig" schäfer kommer och går samma väg bakom oss. Så fort jag upptäcker dem börjar jag samla ihop linan för att få den kortare och ta Leo intill mig. Självklart blir Leo leksugen och börjar dra mot schäfern viftandes på svansen. Schäfern ser inte lika sugen ut på att leka utan flåsar och drar som en oxe. Och gubben får kämpa lika hårt för att den inte ska springa framåt.

Han ser alltså att jag står och försöker så snabbt som möjligt korta linan och att jag inte nått fram till Leo än. Ändå fortsätter han att gå framåt mot oss! Och så skriker han åt mig "Men förhelvete, dra in hunden!!!"

Och gud förbannat vad jag hade lust att skrika tillbaka "Men förhelvete, sluta dra mot oss med din egen hund gubbjävel!" Men sånt säger man ju inte...... Istället svarade jag bara "Som du ser så håller jag i linan och jag är på väg!" Sen ropade jag "Kom" till Leo och gick vidare, surt mumlande för mig själv.

Det finns nog inget mer tröttsamt än de som är otrevliga och skäller på andra och dessutom inte gör ett skit bättre själva. Gaaaahh!!!! Var bara tvungen skriva av mig.


För övrigt gick träningen super!

Två underbara sötnosar

Så här snälla såg Leo och snyggbruden Barbro ut då vi hälsade på hos Eva och Rolle i Jävre i lördags.
image8
Vi hade tidigare suttit i köket och haft stenkoll på vovvarna. Leo kan vara lite för kär och närgången ibland vilket leder till att Barbro bli less och de tillslut ryker ihop. Då melodifestivalen började förflyttade vi oss in till TV-rummet, dit inga hundar får följa med. Leo platsad en liten bit bort i köket och Barbro låg precis utanför dörren. Alla var mäkta imponerade över att de var så lugna och låg kvar på sina platser...
...Tills en liten stund senare då Leo började röra på sig och gick mot Barbros håll. Jag höll andan och var beredd att hoppa upp och fösa undan honom igen. Men till allas förvåning vände han bara nosen åt Barbro, sniffade lite artigt, och passerade helt obrytt för att istället ställa sig vid dörröppningen och kika in med vädjande hundögon.
Så sjukt stolt matte jag fick vara då :)
Och det fortsatte precis lika bra. De satt och låg bredvid varandra, lääänge, utan att vara det minsta besvärliga. Och självklart tog Eva massor med fina bilder på sötnosarna.
image9
image10

Tasspedikyr

Idag ångrar jag att vi inte tog med oss kameran, då faktiskt husse också följde med på långpromenad. Men jag ska nog se till att det händer på fler av mina lediga dagar. Nu är han på träning medan jag och Leo slöar hemma.

Och något stort har hänt! Jag har klippt Leos klor!

Det låter egentligen inte alls så häftigt. Men fram tills precis nyss har jag varit "klipprädd". Jag är en mes på det sättet och har alltid filat ner Leos klor - vilket tar upp till en halvtimme! Nu var dom långa igen och jag gav mig bara fan på att nu ska jag klippa!! Och det gick ju hur bra som helst, på 1 minut. (Passade på då Leo halvsov i sängen, hihi). Men nu har min nojja äntligen släppt i alla fall. Så fånigt egentligen. Då vi ändå var på g passade jag på att smörja in de söta trampdynorna med mjukgörande också, så han har så fiiina tassar nu.
image4

Igår blev Leo också väldigt bortskämd! Han fick följa med på jobbintervju på Durrnäsets snart nyöppnade djuraffären. Och ni kan ju gissa att det var ett riktigt drömställe att nosa runt på! Godis och tuggben överallt han kunde se. Och värst av allt, i lämplig höjd! Så nog höll jag stenkoll på honom. Men så fick han provsmaka en massa gott ändå, bl.a. naturligt kycklinggodis som blev grymt populärt. Något vi definitivt kommer köpa!

Svoooosch

Nu har vi nyligt kommit in från en "eftermiddagsprommis". Det är nog inte helt okänt att mitt lokalsinne = 0. Så vi testade en ny liten gångväg som vi passerade, som visade sig leda till grisans skidspår. Och på grisans skidspår finns förstås... skidåkare.

Inte kul tyckte Leo, som blev hypernervös varje gång en svart skugga kom svischande mot oss. Vi hade ju världens bästa belysning förstås, såg inte ett smack framför då de första passerade. Så då blev det att vi stannade och tränade på vårt "sitt vackert" vid varje möte. Då höll han sig koncentrerad på det istället. Och voilá! Nu sitter det klockers!

Tillslut hittade vi även ut från grisan så vi kunde ta oss hem.
Och nu ligger han kraschlandad på köksgolvet och sover :)

Välkommen till Leos nya blogg!

Det var verkligen på tiden att Leo fick en helt egen blogg! Så slipper jag surra om hundträning osv osv tills ögonen blöder för alla icke-hund-intresserade läsare av kickikickass :)

Här kommer det alltså fyllas med berättelser om träning och framsteg och såklart bara lite allmänna bus och händelser som har att göra med Leo, vår fina amstaffkille.


Lite kort om huvudpersonen:

Vår underbara amstaffkille föddes 2004-06-27. Och kom till oss 2007-09-11.
Han älskar korv, köttfärs och att busa! Avskyr kallt vatten. Då magen (d.v.s. även kulorna) nuddar vattnet, då tar det stopp! Han är en riktig liten knähund och världens mysigaste! (Oftast) väldigt duktig på att lyssna men det tränas för fullt på alla möjliga vardagslydnadsmoment och andra tricks vi kan hitta på.


Om en charmig amstaffkilles bus och bravader, hans träning tillsammans med matte och nästan framförallt livet som charmig amstaffkille berättat i bilder med oemotståndlig glimt i ögat.



RSS 2.0