Sötnosen...

...som idag nosat på...



...kompisen Molle.


Min duktiga kille!

Ikväll är den första kväll någonsin som Leo fått vara ensam hemma sent på kvällen. Och lite orolig har jag varit, då vi fortfarande tränar hårt på tryggheten att vara ensam och inte skälla.

Jasna och Andreas hade sin inflyttningsfest och den här gången saknades hundvakt. Så en lång prommis blev det och sedan har jag varit borta från klockan 19, och kom hem igen 23:30. Grannen har haft lite hundkoll och lovade att ringa så fort hon hörde något, OM hon hörde något, så skulle jag skynda mig hem. Första timmen satt jag och stirrade på telefonen som var inställd med högsta ringsignal... Inte ett ljud. Varken från telefonen eller Leo. Och jag är så stolt som man bara kan bli!


Om en charmig amstaffkilles bus och bravader, hans träning tillsammans med matte och nästan framförallt livet som charmig amstaffkille berättat i bilder med oemotståndlig glimt i ögat.



RSS 2.0