Solig dag i Jävre

Idag har vi baaara njutit!








Best In Group

Kul grej: Både Eros och Leos porträtt har blivit utsedda av *Portokali till BIGs (=Best In Group) på Deviantart. Alltså av alla hundporträtt hon sett på hela deviantart så tycker hon att mina är bland de bästa inom raserna! Det är ju faktiskt något man kan få vara lite mallig över, hihi. Även om det är de underbart söta modellerna som gör bilderna så härliga bara med sina blickar!

American Staffordshire Terrier
LEO

Dobermann
EROS



Lyckad klickerträning

Det finns få saker så underbara som när träningen går framåt!

Vi kom nyss in från en småregnig, men mysig kvällspromenad där vi tidigare under promenaden hade klickat in kontakt. Leo gick fot och fick ett klick och godis varje gång han spontant tog ögonkontakt med mig. Efter en stund blev det en väldig massa klickande då Leo tittade upp på mig hela tiden!

På vägen hem möter vi en söt liten jack russel. Jag gjorde som annars då jag försöker få kontakt med honom. Något ljud för uppmärksamheten och sen surra med honom medan vi passerade. Än hade han inte ens fått syn på hunden som nu bara var några meter framför oss. Han vände sig sedan ett par sekunder och tittade mot den, varpå jag klickar och tjoar meen, vad vaaar det där för nåt då? och genast tittar sötögonen med full koncentration upp mot mina. Och hela vägen förbi skuttar han fram tätt mot mitt ben och visar den där klassiska godisblicken, som givetvis ger resultat då vi kommit förbi!


Till er som tidigare missat godisblicken.


Tricepsvärk & flås

Igår blev det förstås en cykeltur med nya, stiliga selen. Till Norrstrand och tillbaka.
Resultatet: Lycklig flåsande hund som drog tappert med mycket kraft. Plus en matte med tricepsträningsvärk.
Jisses vad jag fick hålla emot! Leo var en riktig kämpe trots att bromsen gick i botten ett par gånger för att hindra honom att gå upp i galopp. (Jag har ingenting emot lite träning för armarna, men det vore nog en idé att börja variera sida så jag inte bara blir stark i vänster.) Efter en stund då han insett att det tar stopp vid en viss fart så höll vi resten av turen ett ganska behagligt tempo. Och hela vägen drog han inte. Det blev en del lugnt skrittande på gräset vid sidan om också.

Jag är helnöjd med selen! Den sitter bra, ser skön ut, far inte omkring medan han har den på sig och i stort sett varenda liten del går att justera så den ska passa riktigt perfekt.

Även Leo såg ut att ha grymt roligt på turen, och det är ju alltid den stora huvudsaken.



Jaaaaa! Den har redan kommit...

...Leos nya, fina sele! Jag har inte sett "underverket" själv ännu eftersom jag jobbar (suck), men Tomme säger att ett paket ligger och väntar hemma. Galet vad jag längtar hem nu så vi får testa den. Och snabbt gick det, som tusan!


Om en charmig amstaffkilles bus och bravader, hans träning tillsammans med matte och nästan framförallt livet som charmig amstaffkille berättat i bilder med oemotståndlig glimt i ögat.



RSS 2.0