Svoooosch

Nu har vi nyligt kommit in från en "eftermiddagsprommis". Det är nog inte helt okänt att mitt lokalsinne = 0. Så vi testade en ny liten gångväg som vi passerade, som visade sig leda till grisans skidspår. Och på grisans skidspår finns förstås... skidåkare.

Inte kul tyckte Leo, som blev hypernervös varje gång en svart skugga kom svischande mot oss. Vi hade ju världens bästa belysning förstås, såg inte ett smack framför då de första passerade. Så då blev det att vi stannade och tränade på vårt "sitt vackert" vid varje möte. Då höll han sig koncentrerad på det istället. Och voilá! Nu sitter det klockers!

Tillslut hittade vi även ut från grisan så vi kunde ta oss hem.
Och nu ligger han kraschlandad på köksgolvet och sover :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0