Min duktiga kille!

Ikväll är den första kväll någonsin som Leo fått vara ensam hemma sent på kvällen. Och lite orolig har jag varit, då vi fortfarande tränar hårt på tryggheten att vara ensam och inte skälla.

Jasna och Andreas hade sin inflyttningsfest och den här gången saknades hundvakt. Så en lång prommis blev det och sedan har jag varit borta från klockan 19, och kom hem igen 23:30. Grannen har haft lite hundkoll och lovade att ringa så fort hon hörde något, OM hon hörde något, så skulle jag skynda mig hem. Första timmen satt jag och stirrade på telefonen som var inställd med högsta ringsignal... Inte ett ljud. Varken från telefonen eller Leo. Och jag är så stolt som man bara kan bli!

Trött men lite småsur

Idag är matte och husse tråkiga. Jag jobbar 12-21. Husse jobbar 7-16 och ska 16:30 iväg på match och kommer hem ännu senare är mig.

Därför får Leo bo hos mormor och morfar några timmar. Vi cyklade dit innan jobbet, 5km, och han var helt slut då vi kom fram. Men fortfarande tillräckligt pigg för att visa sitt missnöje då matte trampade iväg på cykeln utan honom. Han lät inte glad!

Men jag vet att han förmodligen har det jättebra där nu i alla fall. Och efter ännu en cykeltur hem ikväll så förlåter han mig nog när han ligger och snarkar hemma igen :)

Högst upp på önskelistan


Jag är väldigt sugen på en Arrak klövjeväska till Leo.
Bra träning för honom, smidigt för mig då han kan bära sitt eget.
Inte nog med att den är snygg. Recensionerna visar * * * * * också!
Kan det bli bättre?

Lyckad klickerträning

Det finns få saker så underbara som när träningen går framåt!

Vi kom nyss in från en småregnig, men mysig kvällspromenad där vi tidigare under promenaden hade klickat in kontakt. Leo gick fot och fick ett klick och godis varje gång han spontant tog ögonkontakt med mig. Efter en stund blev det en väldig massa klickande då Leo tittade upp på mig hela tiden!

På vägen hem möter vi en söt liten jack russel. Jag gjorde som annars då jag försöker få kontakt med honom. Något ljud för uppmärksamheten och sen surra med honom medan vi passerade. Än hade han inte ens fått syn på hunden som nu bara var några meter framför oss. Han vände sig sedan ett par sekunder och tittade mot den, varpå jag klickar och tjoar meen, vad vaaar det där för nåt då? och genast tittar sötögonen med full koncentration upp mot mina. Och hela vägen förbi skuttar han fram tätt mot mitt ben och visar den där klassiska godisblicken, som givetvis ger resultat då vi kommit förbi!


Till er som tidigare missat godisblicken.


Tricepsvärk & flås

Igår blev det förstås en cykeltur med nya, stiliga selen. Till Norrstrand och tillbaka.
Resultatet: Lycklig flåsande hund som drog tappert med mycket kraft. Plus en matte med tricepsträningsvärk.
Jisses vad jag fick hålla emot! Leo var en riktig kämpe trots att bromsen gick i botten ett par gånger för att hindra honom att gå upp i galopp. (Jag har ingenting emot lite träning för armarna, men det vore nog en idé att börja variera sida så jag inte bara blir stark i vänster.) Efter en stund då han insett att det tar stopp vid en viss fart så höll vi resten av turen ett ganska behagligt tempo. Och hela vägen drog han inte. Det blev en del lugnt skrittande på gräset vid sidan om också.

Jag är helnöjd med selen! Den sitter bra, ser skön ut, far inte omkring medan han har den på sig och i stort sett varenda liten del går att justera så den ska passa riktigt perfekt.

Även Leo såg ut att ha grymt roligt på turen, och det är ju alltid den stora huvudsaken.



Ruffwear: Webmaster

Jag har länge spanat på denna snygga sele till Leo, som fått väldigt bra betyg av nöjda användare och som dessutom ska vara en bra dragsele med fäste mitt på ryggen och bra vaddering. Precis allt vad jag varit ute efter men inte hittat någon annanstans. Ikväll fick jag ett il och bestämde mig för att nu är det dags att beställa! Och att Leo just fyllt år är ju bara en väldigt bra ursäkt för att vi ska få unna oss. Så nu längtar vi tills denna kommer och jag lovar ett utlåtande så fort vi hunnit testa!


Klicka på bilden för mer info.

Drag

Idag har sötisen fått vara ensam några timmar, då vi firat morsdag hos Tommes mormor och morfar. Så när vi kom hem tänkte jag att han skulle få göra något riktigt roligt!

Något han älskar, men aldrig annars får göra: Dra matte på cykeln! På med selen - ut i det fina vädret - lite uppvärming och sedan bar det av. Svansen viftade i princip lika mycket som benen och det syntes verkligen på långa vägar att han var på g! Skitkul!

Dag: Lördag 24/5
Moment: Cykling.
Tid: 30min cykling + promenad före, mittemellan och efter.
Plats: Djupviken, Norrstrand.

Utvärdering: Nu börjar cyklingen äntligen gå riktigt bra, sådär att det känns kul igen! Istället för mest bara jobbigt. Leo sköter sig som en pärla! Han drog inte iväg för att lukta på buskar trots att han sprang vid väggrenen på det mjukare underlaget. Och efter ungefär halvvägs blev han lite trött och saktade ner för att småjogga med löst koppel. Hur härligt som helst att bara cykla lugnt vid vattnet och med solen framför oss!

Att tänka på till nästa gång: Han är alltid tokivrig att få springa iväg då man precis satt sig på cykeln. Och då är det svårt att lugna honom så han springer i bra takt och utan att dra. Men han har faktiskt lärt sig att: Med sele - Ok att dra. Med halsband - inte Ok!
Så att låta honom dra med selen första biten och sedan byta till vanligt halsband var nog faktiskt ingen dum idé!

Nu har hundarna tinat fram

Äntligen börjar det dyka upp fler och fler träningstillfällen på promenaderna. Jag pratar förstås om möten. Alltför ofta har vi känt oss väldigt ensamma ute under vinterhalvåret. Men nu, (väldigt) sakta men säkert, närmar sig värmen.


Dag: Lördag 17/5
Moment: Hundmöten.
Tid: 3 möten sammanlagt under just denna promenad.
Plats: Djupviken.

Utvärdering: Framsteg! Jag har börjat klickerträna vid möten och belönar då Leo upptäckt hunden och sedan tagit kontakt med mig. Det går fortfarande knappast med någon blixtfart att få blicken från den spännande hunden till matte. Jag upptäckte idag att det fungerar super att först stanna, locka honom bakåt med något ljud, sedan vända och fortsätta framåt igen med glatt prat, ögonkontakt och extra gott godis i handen som han får då vi passerat mötande hund. (Det kanske låter lite enkelt, men då vi började fanns det inget godis eller bus i världens som kunnat slita hans blick från en hund!)
Förhoppningen är att han tillslut själv kopplar hund mot titta på matte = en bra grej!

Att tänka på till nästa gång:
Ibland fungerar det bara genom ljud för att få uppmärksamhet och sedan en kontakt som håller tills vi passerat och belöning med godis. Men de gånger han försöker dra mot den andra hunden kommer jag fortsätta med metoden "backa - ögonkontakt - vända - passera - goooodis."


Sötgrisen söker

På senaste tiden har jag varit riktigt dålig på att skriva ner något om vår träning. Vi har ägnat oss åt en del cykling, fortsatt nötande på fotgående och kontakt - allt har dessutom gått riktigt bra, med förbättringar från gång till gång. Igår tog vi det ganska lugnt och tränade bara lite sök.


Dag: Måndag 12/5
Moment: Godissök.
Lite lätt sökande i skog.
Tid: 15min.
Plats: Djupviken.

Utvärdering: Jättekul! Det här ska vi köra vidare på nu när skogarna äntligen har tinat fram. Började med att knyta fast Leo och gå 20-30 meter ifrån. Godiset gömde jag bakom ett träd. Gick sedan tillbaka på Leo som luktade på min hand, fick kommandot och sköt sedan iväg som ett skott med trynet nerdykt i marken. Han grymtar som en gris när han söker, men söt är han och det tog inte lång tid innan han hittat alla bitar.

Att tänka på till nästa gång: Nästa gång ska vi göra det svårare, och lägga ett lite längre spår så han får nytta av nosen hela vägen.



Två fegisar på mörk, dimmig väg

Lite sent igår kväll/natt tog vi en cykeltur på ca 20 min. Och mötte inte en kotte på vägen. Det är alltid så lugnt och skönt på kvällspromenaderna. Och cyklingen kunde inte heller ha gått bättre! I och för sig finns det inte så mycket intressant distraherande den tiden, men jag är stolt och nöjd ändå!

Däremot kommer vi nog aldrig mer gå eller cykla promenadsträckan nere vid vattnet fler gånger då det är mörkt. Vi har inte längre "lyxet" med tända lampor efter vägen så efter klockan 22 är det kolmörkt! Och igår var det dessutom dimmigt. Huuuja... Såg inte mer än ett par meter framför på vägen. Och träden och snön täckte sidorna. Till och med Leo sänkte farten och hade ögon och öron på helspänn. Inte känner man sig särskilt trygg med honom vid sidan. Han skulle förmodligen bara fly ännu snabbare än mig om något prasslade bakom oss. Lika feg som sin matte...

Årets första cykelturer

Dag: Tisdag 22/4, Torsdag 24/4.

Moment: Cykling.
Första turen tog vi det väldigt lugnt, ca 15 min sammanlagd cykling varvat med gång. Andra turen upp- och nervarvning med gång och ca 30 min cykling.
Tid: 45min.
Plats: Annelund, Djupviken.

Utvärdering: Nu står vi i stort sett på 0 igen med cykelträningen. I somras gick det super, men nu är han alldeles för ivrig till en början. Då vi har sele är det okej att han drar, men inte med vanligt halsband! Så vi startade med att cykla i slow motion och saktade ner ännu mer så fort han började ha bråttom iväg. Efter c.a. ½ km gav han upp och joggade fint vid min sida - äntligen!

Att tänka på till nästa gång: Fortsätta vara tjurig och ta det jättelugnt i början. Inte låta honom dra då han inte har sele på sig. Det verkar fungera bra att vara snäppet envisare än vad han är och bromsa varje gång han försöker. Det går inte fort framåt precis, men det är väl ungefär som med vilken koppelträning som helst. Vi kommer träna ett par gånger i veckan, kortare sträckor som blir längre och längre. Och jag är övertygad om att det snart går precis lika bra som jag redan vet att det kan göra.

Passivitet

Nu var det länge sedan jag skrev något om vår träning. Vi har mest jobbat vidare med linförighet och lite lättare småövningar. I lördags fick vi däremot äntligen ett bra tillfälle att träna något väldigt nyttigt...


Dag: Lördag 19/4

Moment: Passivitet.
Husse hade fotbollsmatch så vi passade på att träna lite passivitet utomhus, med mycket störningsmoment. Människor, bollar och andra hundar på läktaren.
Tid: 1½h.
Plats: Kvarnvallen.

Utvärdering: Passivitet inomhus är inga som helst problem, men utomhus med störning tränar vi tyvärr sällan. Och särskilt på vintern. Så det är något vi måste börja med ordentligt! Leo blir lätt rastlös (lite lik sin husse kanske?). Och då han får vara still en längre stund ute, där det finns så mycket annat roligt, så börjar han gny, vrida och vända på sig och ibland skälla.
Han skällde ett par gånger i början av ren iver och då han först skulle hälsa på alla. Sedan kom tre hundar till och satte sig bara några meter ifrån. Skällde även då och senare någon extra gång då han blev less/irriterad/störd. Tystnade dock när jag sa till honom.
I det stora hela gick det ändå över förväntan bra, särskilt med tanke på hur länge han fick "stå ut" och vi varvade med lite småträningar däremellan (ex. upp-med-tassarna). Om han hade haft ro att ligga ner skulle det nog kunna gå ännu bättre, men än så länge vägrar han ligga mer än några sekunder. Fortfarande för kallt för magen...

Att tänka på till nästa gång: Nästa gång ska vi ta med Leos filt och platsa honom, liggande. Så blir det lättare för honom att hålla sig lugn utan att vara fullt koncentrerad på allt annat runtomkring.


Han har förresten blivit jätteduktig på att sträcka upp tassarna hööögt i luften vid kommandot upp med tassarna! :)

Hungrig hund + godis = succé!

Dag: Torsdag 3/4 Förmiddag

Moment: Inkallning och bus.
Promenad, kutande och bus med mamma och Sally på stugan. Och samtidigt passade vi på att träna en hel del inkallning.
Tid: 2h.
Plats: Trollbäcken.

Utvärdering: Den här gången gick det verkligen hur bra som helst! Leo äter sällan frukost och då fungerade det klockrent att hålla honom medveten om godiset i min ficka. Leo och Sally (mest Leo) kutade fritt omkring medan jag och mamma promenerade i mer normal takt. Då och då kallade jag in honom och han kom som ett skott, varje gång!

Att tänka på till nästa gång: Fortsätta med träningen på samma sätt. Lekfullt och med godis. Det kunde inte ha fungerat bättre!



Dag: Torsdag 3/4 Eftermiddag

Moment: Linförighet.
Här blev det bara lite lätt träning under eftermiddagspromenaden. Vi gjorde ett nytt försök på fotgående med tempoväxling.
Tid: 1h.
Plats: Djupviken, Fårön.

Utvärdering: Hela promenaden gick bra rent allmänt. Inget smådrag ens. Nu gick det till och med bra vid fotgående i långsamt tempo, men kontakten tappas lätt då vi ökar.

Att tänka på till nästa gång: Kontakt, kontakt, kontakt! Nöta, nöta, nöta!

Kan tillägga att han fick i sig sin mat också, trots allt gott jag proppat i honom :)

Träningsdagbok

Fr.o.m. idag tjuvar vi denna geniala idé av Sandra och startar en strukturerad träningsdagbok för att hålla lite mer koll på allt som görs och träningens utveckling.

Hela den här långa veckan jobbar jag kväll så vi hinner tyvärr inte med så mycket. Det blir mest promenader med husse då. Men vi har i alla fall hunnit med några minuters träning under morgonens promenad.



Dag: Tisdag 1/4

Moment: Linförighet.
Fotgående med tempoväxling.
Tid:
15 min.
Plats:

Utvärdering: Tidigare har Leo haft svårare för snabbt tempo, då han gärna dragit iväg istället. Idag var det tvärtom. Han skuttade på fint och höll sig bredvid mig med löst koppel. Då vi däremot saktade ner hann han inte riktigt med - drog först iväg och sedan tvärstannade då han uppmärksammat att jag börjat gå långsamt. Kontakten var bra - i början.

Att tänka på till nästa gång: Vi ska helt enkelt nöta vidare på samma sätt. Träna in kontakten så den sitter under hela momentet, istället för bara i början och lite då och då, så Leo också är mer uppmärksam då tempot tvärt saktas ner. Jag upprepar fortfarande kommando då tempot förändras. Men han hinner inte riktigt med, så vi ska nog backa och träna lite lugnare för att sedan öka svårigheten mer succesivt. Vändningar har vi inte börjat träna än, men det kommer då vi lärt oss ordentligt på rak sträcka.



Jag kan också glatt berätta att han verkar tycka om det nya fodret, RC 4800. Han är nu inte det minsta sugen på sitt gamla foder. Och Tomme gav honom igår fulla skålen med pedigree. (Glömde av att blanda i det nya, eller så var det jag som glömde nämna att det skulle blandas i?) Vilket resulterade i en fortfarande full skål på kvällen och en kurrande mage för Leo. Så fort han fick en halv skopa RC så åkte det ner med en himla fart. Men lite gammelfoder var fortfarande kvar i botten.

Nu håller vi bara tummarna för att han fortsätter äta så bra och att det inte bara är nytt och mumsigt just nu.

Mått och vikt idag:
Mank: 52 cm
Vikt: 28 kg

Upp med tassarna!

image28
Leo i "hårdträning" för att lära sig upp med tassarna och PANG!

Vi började för några dagar sen och tränar en liten stund varje dag, med klicker. Upp med tassarna fattade han direkt. Att han skulle lägga sig ner på pang var lite svårare. Men han blir duktigare för varje gång!

Det krävdes tidigare fyra skott innan han lagt sig helt och hållet! Så det var minst sagt en seglivad jäkel jag haft att göra med ;) Men idag kraschade han faktiskt på ett! Woho!
image29

Ett LYCKAT hundmöte

Visst blir man sjukt glad och stolt när det händer?
Det är precis som i reklamen. *Plötsligt händer det*

Jag och Leo har nött kontaktträning på våra promenader. Med lite hopp om att det kanske kan hjälpa även vid möten. Jag har ett litet ljud jag gör, alltid samma, som jag använder när jag vill att han ska vara vid min sida och ta kontakt. Fungerar klockrent om han t.ex. börjar dra i kopplet. Då saktar han ner så han hamnar bredvid och tittar sen upp. Och självklart får han belöning varje gång han gör rätt. Har velat testa detta med klicker också, men det har inte blivit av hittils då det inte är så smidigt att klicka med tjockvantarna på :)

Så igår på kvällspromenaden möter vi två hundar som går med sin husse. En Golden och en liten svart terrier. (Mörkt ute så jag såg den knappt). Terriern börjar morra och dra mot Leo då vi kommer nära. Och det gick inte direkt att gå lite runt på den smala vägen. Så jag gör mitt ljud (ska inte ens försöka förklara vad det är). Och inga förväntningar ö.h.t. hade jag. Bara gjorde det för träningens skull. Och Leo tittar upp!! Blänger sedan lite på den lilla hunden och går förbi utan att dra det minsta! Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhh!!! Jag = världens lyckligaste!

Okej, alla våra hundmöten är inte katastrofala. De har varit riktigt jobbiga. Inget skällande tack och lov. Men detta eviga tokdragande! Någon gång har det hänt att han gjort mig lycklig och inte dragit alls eller väldigt lite. Men det har aldrig hittils gått så bra att han till och med tagit kontakt mitt i att vi passerar och då han har en morrande liten terrier en meter ifrån sig.

Hade jag väldigt tur den här gången? Eller har äntligen all envis träning gett resultat?
Hoppas på det sistnämnda :)


Fler stängda dörrar och en hel hög med dregel

Efter önskemål lite kort om hur vi har gått till väga med träningen.

Klicker
Som jag länkat tidigare beskrivs på ett bra sätt här vad klickerträning egentligen går ut på. Att förstärka rätt beteende i precis rätt ögonblick. Vilket klicker gör klockrent då hunden reagerar mer på ett ljud som alltid är detsamma, än vad de gör på vår röst.

Vi började med små enkla saker som Leo redan kunde, bara för att han skulle förstå vad klicket betydde. Exempelvis; sitt *klick* direkt följt av godis. Efter flera upprepningar av detta associeras *klick* som något positivt och han vet även snabbt då han gjort rätt och att belöning väntar.

Target
Senare införde vi ett "target", som egentligen kan vara vad som helst, men vi använde en grå kartongbit. Inget kommando, utan han fick lista ut själv vad som skulle göras. Jag höll upp target inte så långt ifrån nosen. Och då Leo tog initiativ att nosa på den: *klick* - godis.

Vi ökade successivt avståndet och jag varierade hur jag höll den. När han förstått att klicket och godiset bara kom av att dutta med nosen på kartongbiten (inte bara stirra på mig och se söt ut) så tejpade jag upp den på en dörr. Fortfarande inget kommando och efter varje dutt ökade vi svårigheten så han fick putta mer och mer för att få belöningen. Då han lärt sig knuffa bättre införde jag kommandot stäng dörren. (Ibland om han efter en stund tappade fokus på dörren så fuskade jag lite och duttade själv med fingrarna på target och gav samtidigt kommando.)

Visst får både jag och Leo ha lite tålamod, som med all träning, men det är verkligen ett grymt effektivt och roligt sätt att träna på!

Nu tänkte vi ägna c.a. 10-20 minuter åt det här varje dag. Det räcker, så hinner han aldrig bli less och frustrerad. Och varje gång han lyckas slå igen dörren kommer självklart ett klick följt av ett helt regn med godis, klappar och beröm :)

Idag har vi lyckats stänga dörren tre gånger, men nog fick jag torka dregelpölar från golvet efteråt!

Klicker med target

Nu när Leo fattar poängen med klicker så har vi påbörjat träning med target.

Mål: Att stänga dörrar, till att börja med.
Syfte: Det är ju inte helt fel om i alla fall en av grabbarna i hushållet klarar av det ;)
Resultat: Lyckat!

Än går det det lite halvtrögt, men han lyckades efter en stund att stänga städskåpsdörren med hjälp av både nos och tass. Nu har vi gett upp för att mysa istället och fortsätter mer imorgon. Det är ju faktiskt ändå söndag kväll.

image12
Här är sötnosen med sin utmaning i bakgrunden. Den grå lappen vi använde som target.

image13
Tillslut så... putt... putt... och nuuuu åker dörren igen!

image14

Uppdatering: Klicker

Vi har hittils bara hunnit träna lite fot, inkalling och enklare trix med klickern. Men det är så himla kul! Han tvärstannade första och andra gången han hörde ljudet, men fattade sen väldigt fort vad som gällde.

Fortsättning följer...

Klicker

Nu har det blivit dags, jag och Leo ska börja klickerträna! Man hör hela tiden om hur bra det fungerar och hur roligt det är både för ägare och hund. Och efter allt jag läst så måste vi ju bara testa. Sprang därför in på djuraffären före jobbet idag och köpte en. Nu kan jag knappt vänta tills dagen är över så jag får komma hem och "klicka in" honom :)



Agria om: Klickern - vägen till roligare träning.


Tidigare inlägg

Om en charmig amstaffkilles bus och bravader, hans träning tillsammans med matte och nästan framförallt livet som charmig amstaffkille berättat i bilder med oemotståndlig glimt i ögat.



RSS 2.0