Leo

Dimman ligger över spegelblankt vatten.
Solens strålar, som precis tittar fram vid trädtopparna,
når igenom och reflekteras på den stilla ytan.
Daggen ligger kvar på bladen, nu också på nosen.
De enda ljuden kommer från fåglarnas livfulla kvitter
och tassarna som trippar fram i det blöta gräset.

Iakttagelser av ett pucko på hundpromenad klockan 03:30.

Sandra och Choco har hälsat på och Choco fick agera lite fotomodell. Fulsötare nakenfis får man nog leta efter! Här kommer några av alla fulsöta bilder...

Idag har sötisen fått vara ensam några timmar, då vi firat morsdag hos Tommes mormor och morfar. Så när vi kom hem tänkte jag att han skulle få göra något riktigt roligt!

Något han älskar, men aldrig annars får göra: Dra matte på cykeln! På med selen - ut i det fina vädret - lite uppvärming och sedan bar det av. Svansen viftade i princip lika mycket som benen och det syntes verkligen på långa vägar att han var på g! Skitkul!

Dag: Lördag 24/5
Moment: Cykling.
Tid: 30min cykling + promenad före, mittemellan och efter.
Plats: Djupviken, Norrstrand.

Utvärdering: Nu börjar cyklingen äntligen gå riktigt bra, sådär att det känns kul igen! Istället för mest bara jobbigt. Leo sköter sig som en pärla! Han drog inte iväg för att lukta på buskar trots att han sprang vid väggrenen på det mjukare underlaget. Och efter ungefär halvvägs blev han lite trött och saktade ner för att småjogga med löst koppel. Hur härligt som helst att bara cykla lugnt vid vattnet och med solen framför oss!

Att tänka på till nästa gång: Han är alltid tokivrig att få springa iväg då man precis satt sig på cykeln. Och då är det svårt att lugna honom så han springer i bra takt och utan att dra. Men han har faktiskt lärt sig att: Med sele - Ok att dra. Med halsband - inte Ok!
Så att låta honom dra med selen första biten och sedan byta till vanligt halsband var nog faktiskt ingen dum idé!

I senaste uppslagsboken Västvärldens sjukdomar fanns en beskrivning av den allmänt förekommande sjukdomen Hundägande.

Hundägande, latin - Hundus Idiotus, är en sjukdom med ett långdraget förlopp. Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället. Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig.
Långtidsstudier har visat att tillfrisknadsprocenten är låg.

Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen hund. Många gånger med en diffus bakgrund. Sjukdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund. Då ses de ute i vilket väder som helst, till och med hagel och drivis, under bästa sändningstid på TV, vandrande omkring ute på gatorna likt zombies med sina hundar.

Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg från högröd till en blåaktig nyans vilt skrikande 'kom hiiit?

Erfarenheten säger att man ej bör försöka få kontakt med den något hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.

Annars ses hundägaren ofta stående i gatukorsningar och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare, trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats.

Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare i plast (med inbygd pip vid tryckningar) för att slå in i ett vackert omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri spara till exempel till jul. Då tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en begripligt nog -oförstående hund. Stor tid och möda läggs alltså ofta ner på presenter vid jul, hundens födelse- och eventuella namnsdag.

I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. Tidigt på morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck med extra kaffetermos, ryggsäckar, små fällbara tältstolar, hundfilt, hund/ar, sömniga ungar samt motsträvig livspartner. Efter varierande antal timmars bilkörning tillbringas dagen oftast enligt följande exempel:

Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt tittande på¨andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de själv ett par varv och får då olikfärgade plastband, som de visar ibland glädje, ibland besvikelse över. Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15 öre. Uppskattade utgifter under en sådan dag är mellan 500 - 800 kronor.

Det finns även andra symptom, som till exempel när patienten ses springa omkring i skog och mark, med ett långt snöre mellan hunden och sig själva (vilket verkar som ett bättre sätt än att ensam springa omkring med ett tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en pinne, kan stor glädje och tillfredsställelse ses hos patienten.

Behandling:
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandlingen kan vara resultatlös. För största möjliga chans att bota en person som drabbats av hundägande, bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet.
Omyndigförklarande är ej att rekommendera, trots att det har varit vanligt fram till våra dagar. Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande. Då de i regel är ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle.

Äntligen börjar det dyka upp fler och fler träningstillfällen på promenaderna. Jag pratar förstås om möten. Alltför ofta har vi känt oss väldigt ensamma ute under vinterhalvåret. Men nu, (väldigt) sakta men säkert, närmar sig värmen.

---

Dag: Lördag 17/5
Moment: Hundmöten.
Tid: 3 möten sammanlagt under just denna promenad.
Plats: Djupviken.

Utvärdering: Framsteg! Jag har börjat klickerträna vid möten och belönar då Leo upptäckt hunden och sedan tagit kontakt med mig. Det går fortfarande knappast med någon blixtfart att få blicken från den spännande hunden till matte. Jag upptäckte idag att det fungerar super att först stanna, locka honom bakåt med något ljud, sedan vända och fortsätta framåt igen med glatt prat, ögonkontakt och extra gott godis i handen som han får då vi passerat mötande hund. (Det kanske låter lite enkelt, men då vi började fanns det inget godis eller bus i världens som kunnat slita hans blick från en hund!)
Förhoppningen är att han tillslut själv kopplar hund mot titta på matte = en bra grej!

Att tänka på till nästa gång: Ibland fungerar det bara genom ljud för att få uppmärksamhet och sedan en kontakt som håller tills vi passerat och belöning med godis. Men de gånger han försöker dra mot den andra hunden kommer jag fortsätta med metoden "backa - ögonkontakt - vända - passera - goooodis."

På senaste tiden har jag varit riktigt dålig på att skriva ner något om vår träning. Vi har ägnat oss åt en del cykling, fortsatt nötande på fotgående och kontakt - allt har dessutom gått riktigt bra, med förbättringar från gång till gång. Igår tog vi det ganska lugnt och tränade bara lite sök.

---

Dag: Måndag 12/5
Moment: Godissök.
Lite lätt sökande i skog.
Tid: 15min.
Plats: Djupviken.

Utvärdering: Jättekul! Det här ska vi köra vidare på nu när skogarna äntligen har tinat fram. Började med att knyta fast Leo och gå 20-30 meter ifrån. Godiset gömde jag bakom ett träd. Gick sedan tillbaka på Leo som luktade på min hand, fick kommandot och sköt sedan iväg som ett skott med trynet nerdykt i marken. Han grymtar som en gris när han söker, men söt är han och det tog inte lång tid innan han hittat alla bitar.

Att tänka på till nästa gång: Nästa gång ska vi göra det svårare, och lägga ett lite längre spår så han får nytta av nosen hela vägen.

---

Jag har just råkat klippa Leo i pulpan för första gången någonsin. På första klon också! Tur att jag har så cool hund så han ändå lät mig klippa ner alla resterande efter det. Han ställde sig upp, snurrade två varv så han blodade ner halva golvet, lade sig sedan igen. Lugnt och fint och viftandes på svansen precis som ingenting. Han är en klippa! Och en papperstuss gjorde susen.

Från och med nu har jag lärt mig att värma upp varje gång på de vita snälla klorna. Inte på en svart!

Jack russel terriern är en alert och livlig hund. Den kräver uppmärksamhet och har ett stort aktiveringsbehov. Den är lättlärd och lär sig ofta tricks snabbt. Älskar att vara utomhus. Jack Russel terriern är en glad, stolt, lojal och intelligent hund, men den kan också vara mycket envis och lite väl självständig. Jack Russel terriern är mycket hund i liten kropp. Ettrigheten och orädslan gör dem ibland aggressiva mot andra hundar och de drar sig heller inte för att utmana mycket större hundar eftersom de har lite problem med sin egen kroppsuppfattning. Den älskar att arbeta, men det måste vara rolig sysselsättning annars blir det trist och tråkigt något som den kompenserar med att hitta på egna aktiviteter som kanske inte alltid uppskattas av matte och husse.