Leo

Någon kanske minns att jag och Leo en gång problemfritt passerat en gubbe och hans tvä hundar. En Golden och en liten terrier. Vi mötte denna trio igen igår kväll. Terriern morrade igen. Och Leo passerar klockrent, vred bara lite på huvudet och struttade vidare. Med andra ord stämde det sistnämnda, träningen har gett resultat!

Denna gången hälsade gubben och jag på varandra. Och vanligtvis blir Leo som tokig av hälsande människor. Då vill ju hann också springa fram och säga hej förstås. Men nu hade han väl ögonen på något annat :) Bra gick det i alla fall! Det där lilla gänget är perfekta att möta på promenaderna!

Om jag ska vara ärlig så ler jag ganska stort inombords då andra hundar drar/morrar åt Leo. På något sätt känns det bättre att för en gångs skull inte själv vara den som står stadigt och med båda händerna i fast grepp om kopplet. Och även förutom med just de här tre så känns det som att möten på senaste tiden bara gått bättre och bättre.

Leo ligger på + nu!


Vi är nu också i process att byta foder till Royal Canin 4800, som innehåller lite mer fett och protein. Han får 50/50 i några dagar så han vänjer sig lättare. Hoppas bara att det faller vår kräsna knähund i smaken! Jag får återkomma senare med rapport över hur det går.

Varken jag eller Leo älskar kyla. Men såna här vackra dagar är det ändå riktigt härligt att komma ut! Vi tog en buspromenad på isen och jag passade självklart på att ta lite nya bilder.


Jag försökte fånga en "utställningsbild" lite mitt i farten, men då Leo sällan står still särskilt länge var det inte läge för någon motljuskompensation. Utan här erkänner jag att det var helautomatiska inställningar och ett par snabba klick klick. Men en siluett är väl inte heller helt fel :)


Snyggingen i medljus.


"Sa du nåt om godis?"


Leos mamma kanske hade lite fralla i sig :)

Dagen efter påskfest. Och den här nosen vaknar jag upp vid då jag ligger i soffan och slöar. Kan man vara nå sötare? Jag tror det är svårslaget :)

Leo börjar bli expert på pang och nu håller han på att lära sig stå. Vilket verkligen var på tiden. Han är alldeles för duktig på att sitta så det blir lite småknepigt innan han förstår att man faktiskt kan få godis på annat sätt också. Men det fixar vi nog snart! Och då vi väl gjort det ska jag försöka knäppa en "utställningsbild" på snyggingen.

Nu är det dags för långprommis. Sen ska vi låtsas att det är söndag och ta det väldigt lugnt resten av dagen :)

Leo i "hårdträning" för att lära sig upp med tassarna och PANG!

Vi började för några dagar sen och tränar en liten stund varje dag, med klicker. Upp med tassarna fattade han direkt. Att han skulle lägga sig ner på pang var lite svårare. Men han blir duktigare för varje gång!

Det krävdes tidigare fyra skott innan han lagt sig helt och hållet! Så det var minst sagt en seglivad jäkel jag haft att göra med ;) Men idag kraschade han faktiskt på ett! Woho!

Jag bläddrade nyss igenom en hel del gamla bilder och hittade denna, som jag bara var tvungen visa för att den ser så himla kul ut. Det här är från julafton som vi firade hos kusinerna. Min kusin Evelina har en powder puff vid namn Herkules... Herkules är var även ägare till detta grisöra som Leo hittade och käkade upp, varav den lite suspekta blicken i bakgrunden :) Leo var inte poppis i den här killens ögon!

1.


2.


3.


4.


5.


6.



edit: Tillslut föll valet på nr. 3 och 5.
Tack alla som kommenterat och hjälpt mig lite med detta stora problem! :)

Var just på väg in efter träning med långlina. Och en gubbe med väldigt "ivrig" schäfer kommer och går samma väg bakom oss. Så fort jag upptäcker dem börjar jag samla ihop linan för att få den kortare och ta Leo intill mig. Självklart blir Leo leksugen och börjar dra mot schäfern viftandes på svansen. Schäfern ser inte lika sugen ut på att leka utan flåsar och drar som en oxe. Och gubben får kämpa lika hårt för att den inte ska springa framåt.

Han ser alltså att jag står och försöker så snabbt som möjligt korta linan och att jag inte nått fram till Leo än. Ändå fortsätter han att gå framåt mot oss! Och så skriker han åt mig "Men förhelvete, dra in hunden!!!"

Och gud förbannat vad jag hade lust att skrika tillbaka "Men förhelvete, sluta dra mot oss med din egen hund gubbjävel!" Men sånt säger man ju inte...... Istället svarade jag bara "Som du ser så håller jag i linan och jag är på väg!" Sen ropade jag "Kom" till Leo och gick vidare, surt mumlande för mig själv.

Det finns nog inget mer tröttsamt än de som är otrevliga och skäller på andra och dessutom inte gör ett skit bättre själva. Gaaaahh!!!! Var bara tvungen skriva av mig.


För övrigt gick träningen super!

Visst blir man sjukt glad och stolt när det händer?
Det är precis som i reklamen. *Plötsligt händer det*

Jag och Leo har nött kontaktträning på våra promenader. Med lite hopp om att det kanske kan hjälpa även vid möten. Jag har ett litet ljud jag gör, alltid samma, som jag använder när jag vill att han ska vara vid min sida och ta kontakt. Fungerar klockrent om han t.ex. börjar dra i kopplet. Då saktar han ner så han hamnar bredvid och tittar sen upp. Och självklart får han belöning varje gång han gör rätt. Har velat testa detta med klicker också, men det har inte blivit av hittils då det inte är så smidigt att klicka med tjockvantarna på :)

Så igår på kvällspromenaden möter vi två hundar som går med sin husse. En Golden och en liten svart terrier. (Mörkt ute så jag såg den knappt). Terriern börjar morra och dra mot Leo då vi kommer nära. Och det gick inte direkt att gå lite runt på den smala vägen. Så jag gör mitt ljud (ska inte ens försöka förklara vad det är). Och inga förväntningar ö.h.t. hade jag. Bara gjorde det för träningens skull. Och Leo tittar upp!! Blänger sedan lite på den lilla hunden och går förbi utan att dra det minsta! Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhh!!! Jag = världens lyckligaste!

Okej, alla våra hundmöten är inte katastrofala. De har varit riktigt jobbiga. Inget skällande tack och lov. Men detta eviga tokdragande! Någon gång har det hänt att han gjort mig lycklig och inte dragit alls eller väldigt lite. Men det har aldrig hittils gått så bra att han till och med tagit kontakt mitt i att vi passerar och då han har en morrande liten terrier en meter ifrån sig.

Hade jag väldigt tur den här gången? Eller har äntligen all envis träning gett resultat?
Hoppas på det sistnämnda :)

Efter önskemål lite kort om hur vi har gått till väga med träningen.

Klicker
Som jag länkat tidigare beskrivs på ett bra sätt här vad klickerträning egentligen går ut på. Att förstärka rätt beteende i precis rätt ögonblick. Vilket klicker gör klockrent då hunden reagerar mer på ett ljud som alltid är detsamma, än vad de gör på vår röst.

Vi började med små enkla saker som Leo redan kunde, bara för att han skulle förstå vad klicket betydde. Exempelvis; sitt *klick* direkt följt av godis. Efter flera upprepningar av detta associeras *klick* som något positivt och han vet även snabbt då han gjort rätt och att belöning väntar.

Target
Senare införde vi ett "target", som egentligen kan vara vad som helst, men vi använde en grå kartongbit. Inget kommando, utan han fick lista ut själv vad som skulle göras. Jag höll upp target inte så långt ifrån nosen. Och då Leo tog initiativ att nosa på den: *klick* - godis.

Vi ökade successivt avståndet och jag varierade hur jag höll den. När han förstått att klicket och godiset bara kom av att dutta med nosen på kartongbiten (inte bara stirra på mig och se söt ut) så tejpade jag upp den på en dörr. Fortfarande inget kommando och efter varje dutt ökade vi svårigheten så han fick putta mer och mer för att få belöningen. Då han lärt sig knuffa bättre införde jag kommandot stäng dörren. (Ibland om han efter en stund tappade fokus på dörren så fuskade jag lite och duttade själv med fingrarna på target och gav samtidigt kommando.)

Visst får både jag och Leo ha lite tålamod, som med all träning, men det är verkligen ett grymt effektivt och roligt sätt att träna på!

Nu tänkte vi ägna c.a. 10-20 minuter åt det här varje dag. Det räcker, så hinner han aldrig bli less och frustrerad. Och varje gång han lyckas slå igen dörren kommer självklart ett klick följt av ett helt regn med godis, klappar och beröm :)

Idag har vi lyckats stänga dörren tre gånger, men nog fick jag torka dregelpölar från golvet efteråt!

Nu när Leo fattar poängen med klicker så har vi påbörjat träning med target.

Mål: Att stänga dörrar, till att börja med.
Syfte: Det är ju inte helt fel om i alla fall en av grabbarna i hushållet klarar av det ;)
Resultat: Lyckat!

Än går det det lite halvtrögt, men han lyckades efter en stund att stänga städskåpsdörren med hjälp av både nos och tass. Nu har vi gett upp för att mysa istället och fortsätter mer imorgon. Det är ju faktiskt ändå söndag kväll.

Här är sötnosen med sin utmaning i bakgrunden. Den grå lappen vi använde som target.

Tillslut så... putt... putt... och nuuuu åker dörren igen!

Vi har hittils bara hunnit träna lite fot, inkalling och enklare trix med klickern. Men det är så himla kul! Han tvärstannade första och andra gången han hörde ljudet, men fattade sen väldigt fort vad som gällde.

Fortsättning följer...

Nu har det blivit dags, jag och Leo ska börja klickerträna! Man hör hela tiden om hur bra det fungerar och hur roligt det är både för ägare och hund. Och efter allt jag läst så måste vi ju bara testa. Sprang därför in på djuraffären före jobbet idag och köpte en. Nu kan jag knappt vänta tills dagen är över så jag får komma hem och "klicka in" honom :)

Så här snälla såg Leo och snyggbruden Barbro ut då vi hälsade på hos Eva och Rolle i Jävre i lördags.

Vi hade tidigare suttit i köket och haft stenkoll på vovvarna. Leo kan vara lite för kär och närgången ibland vilket leder till att Barbro bli less och de tillslut ryker ihop. Då melodifestivalen började förflyttade vi oss in till TV-rummet, dit inga hundar får följa med. Leo platsad en liten bit bort i köket och Barbro låg precis utanför dörren. Alla var mäkta imponerade över att de var så lugna och låg kvar på sina platser...
...Tills en liten stund senare då Leo började röra på sig och gick mot Barbros håll. Jag höll andan och var beredd att hoppa upp och fösa undan honom igen. Men till allas förvåning vände han bara nosen åt Barbro, sniffade lite artigt, och passerade helt obrytt för att istället ställa sig vid dörröppningen och kika in med vädjande hundögon.
Så sjukt stolt matte jag fick vara då :)
Och det fortsatte precis lika bra. De satt och låg bredvid varandra, lääänge, utan att vara det minsta besvärliga. Och självklart tog Eva massor med fina bilder på sötnosarna.