Ett LYCKAT hundmöte

Visst blir man sjukt glad och stolt när det händer?
Det är precis som i reklamen. *Plötsligt händer det*

Jag och Leo har nött kontaktträning på våra promenader. Med lite hopp om att det kanske kan hjälpa även vid möten. Jag har ett litet ljud jag gör, alltid samma, som jag använder när jag vill att han ska vara vid min sida och ta kontakt. Fungerar klockrent om han t.ex. börjar dra i kopplet. Då saktar han ner så han hamnar bredvid och tittar sen upp. Och självklart får han belöning varje gång han gör rätt. Har velat testa detta med klicker också, men det har inte blivit av hittils då det inte är så smidigt att klicka med tjockvantarna på :)

Så igår på kvällspromenaden möter vi två hundar som går med sin husse. En Golden och en liten svart terrier. (Mörkt ute så jag såg den knappt). Terriern börjar morra och dra mot Leo då vi kommer nära. Och det gick inte direkt att gå lite runt på den smala vägen. Så jag gör mitt ljud (ska inte ens försöka förklara vad det är). Och inga förväntningar ö.h.t. hade jag. Bara gjorde det för träningens skull. Och Leo tittar upp!! Blänger sedan lite på den lilla hunden och går förbi utan att dra det minsta! Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhh!!! Jag = världens lyckligaste!

Okej, alla våra hundmöten är inte katastrofala. De har varit riktigt jobbiga. Inget skällande tack och lov. Men detta eviga tokdragande! Någon gång har det hänt att han gjort mig lycklig och inte dragit alls eller väldigt lite. Men det har aldrig hittils gått så bra att han till och med tagit kontakt mitt i att vi passerar och då han har en morrande liten terrier en meter ifrån sig.

Hade jag väldigt tur den här gången? Eller har äntligen all envis träning gett resultat?
Hoppas på det sistnämnda :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0