bloglovin

RSS 2.0

Förlossningsberättelse

Förutom den obeskrivliga känslan av att få se vårat barn (fortfarande svårt att förstå det) för första gången så var kejsarsnittet en riktigt mäktig upplevelse! Har bara tagit mig en vecka att försöka få ihop en förlossningsberättelse, men here we go! :)
 
Får väl se om någon orkar läsa hela ;) Men kul för min egen del att ha kvar i alla fall så ni får stå ut med novellen :)
 
Inskrivning
Vi skrevs in i Sunderbyn 06:45 och fick ett rum på förlossningen där jag bytte om till riktigt sexiga sjukhuskläder och sedan satte våran barnmorska Elisabeth som skulle vara med hela vägen och en till barnmorska kateter. Typ det jag gruvat mest inför, haha. Lite fånigt såhär i efterhand :)
 
Väntan
Sedan fick vi förklarat att vi väntade att höra från operation när salen blev ledig. Det var inte riktigt säkert ännu vem som skulle operera med så snart de visste skulle de meddela och läkarna skulle komma in och presentera sig.
Det kom in en akut operation före oss så väntan kändes oändlig. När skulle vi få träffa vårt lilla hjärta? Och när skulle jag få ÄTA?? (Det här med fasta är inte alls min grej.) Jag fick i alla fall dropp och då kändes det lite bättre.
 
Barnmorskorna var dock så gulliga och kom in lite då och då för att uppdatera oss om läget, även ibland bara för att säga att dom inte hade mer information för stunden bara så vi inte skulle sitta och undra.
 
Tillslut kommer läkarna som ska utföra snittet in och presenterar sig. Anna Pohjanen skulle agera operatör och en yngre tjej som hette Julia B skulle assistera och trycka på magen. Älskade båda två på en gång! Och dom förklarade vad var och en skulle göra. Man hade verkligen stenkoll på allt som skulle hända, superbra!
 
Det går en liten stund till och strax före 10 kommer barnmorskan och säger att det är dags. Whoppeee!
 
Förberedelse
Vi rullar iväg mot operationssalen. Väl där får vi möta alla som ska vara med, ett tiotal pers och varenda en presenterade sig, tog i hand (även om jag låg med slangar överallt) och berättade vad dom hade för roll. Kontrollfreaket jag fortfarande supernöjd över att få vartenda litet steg förklarat :)
Och jag försökte verkligen komma ihåg alla men det var ju stört omöjligt att hålla så mycket i huvet med allt som var på gång.
 
Tomme hade också fått på sig operationskläder och en mössa för håret som vi skrattade lite åt och funderade om den egentligen var så nödvändig :P
 
Förutom droppet sattes nu en till slang i andra handen, men blodkärlet sprack så den fick tas i armen istället. Killen som satte nålen förklarade varför jag hade en stor bubbla på handen och att han måste sticka om någon annanstans. Jaja, stick du hur mycket du vill tänkte jag, jag ska ju få barn snart så vem bryr sig om lite nålar!
 
Narkosläkaren kommer in och går igenom hur epiduralen fungerar och sköterskorna har då redan lagt mig i läge så det är bara att köra på. Nålen känns inte alls som ett stick utan mer som ett kraftigt tryck, sedan blir det vaaarmt. Hinner inte ens lägga mig ordentligt innan jag inte kan röra benen längre, jag känner dom dock hur bra som helst och kan vicka lite på tårna. Riktigt skum känsla. 
Dom testar med isbit om jag känner någon kyla. Det gör jag inte och narkosläkaren säger att då är det bara att köra.
 
Snittet
Anna och Julia grejer på lite med tejp och sånt som ska på. Jag ligger och funderar hur fasen det är möjligt att det inte ska göra ont sen när dom börjar på riktigt, om jag känner lite pillande hur tydligt som helst. Men var så himla förväntansfull så kände mig lugn ändå.
 
Och så börjas det. Och precis som det ska vara kände jag ALLT men ingen som helst smärta. Går inte riktigt att beskriva men grymt skumt och häftigt var det!!
 
Tomme och en supergullig uska, Maria, finns hela tiden vid mitt huvud.
 
Mitt i operationen upptäcker jag att det speglar sig lite i taklampan och säger "Oj, nu ser jag rakt ner i min mage." Alla tittade lite oroat på varandra och sa åt mig att blunda om jag tyckte det var obehagligt. Men det syntes ju inte jättetydligt och var snarare rätt spännande att se vad som hände där nere samtidigt som jag kände att de bökade på. Och så såg jag ju när lilla huvudet lyftes ut :)
 
Så kom det tillslut, inte ett sånt där skärande skri som jag väntat mig, utan mer ett gulligt wääh. Dolph var född! :)))
 
Barnmorskan kommer runt skynket och visar upp en alldeles lila, men hur fin kille som helst och jag hinner gosa lite med en fot innan barnmorskan, nyblivna pappan Tomme och lilla underbara Dolph gick iväg för tvättning, vägning och mätning. Ett litet högre wääh hördes då genom korridoren och kvar låg jag och grinade av lycka :´)
 
Första tiden just efter
Efter bara några minuter kom de tillbaka och satt hos mig medan de sydde klart. Sköterskorna skojade sen lite om att jag hade tur och fick mig en riktigt bra sömmerska så detta kommer bli sååå snyggt! Anna syr tydligen en hel del på fritiden :)
 
Jag fick upp Dolph på bröstet och han började söka mat på en gång. Första gången jag provade amma släppte han inte på 1½ timme.
 
Eftersom allt gick så bra behövde vi aldrig separeras utan vi rullades direkt tillbaka till förlossningsrummet där vi fick grattis-fika innan det var dags att åka till BB.
 
Jag ville gärna upp och gå så fort som möjligt. Både för att komma igång, för att få slippa katetern och få ta en dusch! Dom tyckte dock att jag skulle vänta tills jag återfått full rörlighet i benen, vilket jag tyckte att jag hade. Så det bestämdes att jag skulle få prova gå när kvällspersonalen kom. Tror det blev kring 14:30. Eftersom det gick bra fick jag bli av med katetern och jag bestämde att jag ville duscha själv. Två barnmorskor stod dock just utanför och vaktade just in case :)
 
Dagtid var han hur snäll som helst och sov gott i babysängen men under natten när magen börjat komma igång fick Tomme byta blöjor som en galning och det dög endast att sova om han låg mig. Inte mycket sömn för någon av oss med andra ord eftersom jag inte vågade somna med honom i den smala sjukhussängen.
 
Dag 2 fick Dolph sitt första bad. Skeptiskt först men det tog inte många sekunder innan han njöt :) Det gjordes också en läkarkontroll som han gick igenom utan anmärkning och vi kände redan att vi ville hem. Eftersom allt fungerade bra och även jag var oväntat pigg så var det inga problem att åka hem onsdagen.
Vi fick dock vänta till eftermiddagen då han var tvungen vara 2 dygn gammal för att ta PKU-provet. Efter det packade vi in lillfisen i babyskyddet och han somnade nästan på en gång :) Sååååå underbart att komma hem!!
 
 
Måste säga att förutom det självklara fantastiska med att få ett barn så var snittet och hela upplevelsen kring det också helt fantastisk! Varenda en i personalen var underbar, stämningen i operationssalen glad och avslappnad och allt runtomkring så bra som det bara kunde bli!
 
Och utav det har vi nu dessutom världens mest underbara son, kunde inte vara lyckligare!!! :)
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: jonna

Var inte alls lång. Tyckte choop så var det slut. Men så fint allting verkar ha gått för er!! :) grattis igen..

Svar: Vad bra att den inte kändes för lång :) Jaa allt har verkligen gått helt suveränt! Tack! :)
kickikickass

2012-09-16 @ 14:44:24
URL: http://jonnaan.blogspot.com
Postat av: Ullis

Vilken underbar förlossningsberättelse! Han är otroligt söt eran lilla Dolph! Stort grattis :D

Svar: Tack! :D
kickikickass

2012-09-16 @ 15:32:42
URL: http://ullisjohansson.blogg.se
Postat av: Cissi

Underbart skrivet :)

2012-09-16 @ 15:36:36
URL: http://lillohman.blogg.se
Postat av: Sofia

Jättefin flberättelse!! inte alls för lång :D

2012-09-16 @ 15:50:56
URL: http://peaken.blogg.se
Postat av: Erika

Superfin förlossningsberättelse! Stort Grattis till nya familjen! :) Vilken liten goding han är!

2012-09-16 @ 16:16:18
URL: http://aakiree.blogg.se
Postat av: Carolina lundmark

Fint skrivet :) Skönt att det gick så bra! Han är så söt :)

2012-09-18 @ 04:33:34
URL: http://www.carolinalundmark.blog.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback