bloglovin

RSS 2.0

Förlåt alla Spiderman-fans

...men Spiderman 3 var den värsta "Sunset Beach-sörjan" jag sett på x år.
Till er som inte ännu sett filmen och vill behålla era förväntningar, sluta läsa här.

Som nämnt tidigare har jag aldrig gillat Maguire som Peter Parker. Sedan igår tål jag inte att titta på honom.
Visst vill man kunna tycka om och känna sympati för filmens huvudkaraktär?
Jag kan se en bra romantisk drama och jag kan gärna ta lite kärlek även i en action, men detta var dravel, idioti och pinsamt.

    Parker försöker trösta M.J. efter en dålig recension genom att säga sig förstå hur hon känner och maler på om hur bra publicitet Spiderman får och hur alla barn ropar "Spidey Spidey!" på gatorna. För det ger väl ungefär samma känsla?
   Han ger en annan tjej den klassiska "upp-och-ner-kyssen" och förväntar sig att ett frieri till flickvännen kan lyckas samma kväll.
   Dansen på gatorna kunde jag skratta lite åt, men det var alltför ofta man satt med ansiktet gömt i händerna, skämdes och irriterades över hur någon verkligen kan vara dum.


Längtade mest hela filmen efter Venom. När han väl dök upp satt jag och halvsov och upptäckte att "hoppsan, där var han ju för tusan!" när jag kisade lite med ögonen.
Så slutet såg jag - fighten med Venom. Topher Grace var faktiskt riktigt bra.
Så var också Bruce Campbell, allas vår bäste b-skådis, som hovmästare på restaurangen.
"Oui, that is what I said. Pecker."

Ja, effekterna i filmen var bra. Det klagar jag inte på. Men i övrigt 2 höjdpukter alldeles för få minuter vardera under en film på dryga 2 timmar fick det att klia lite i benen. Det mesta däremellan gällde dregel över effekter eller att vara 2 korkade repliker ifrån att lämna biografen.


image8

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback